Hold on.

ibland får jag frågan varför jag har en blogg, vad ska det vara bra för, vem ska läsa den, vem är intresserad av dig och är det inte fel att lämna ut sig själv.

Jag kan förstå alla dessa tankar men som jag känner det så är detta bara en så liten del av ett stort allt och vill någon läsa så ok och vill man inte så är det ju bara att låta bli. För mig så kanske detta är en plats där jag kan uppdatera vänner som är lite längre bort, ge lite av mina tankar till dem som vill och får skriva om just mitt liv. Det är ärligt allt det jag skriver här och ibland är inte det så "roligt" men det är min sanning och mina tankar och annat som händer i mitt Julias liv.

Idag är det ett år sen som jag eller vi fick missfall, jag sitter på samma plats i soffan som då men så mycket som har hänt sen dess. Kommer ihåg allt från den dagen i detalj, så mycket sorg och ledsamhet men också lärdomar som livet ger en. Tänk allt jag upplevt sen dess och att det går att klara sig fast det känns helt omöjligt. 

Idag har jag varit på spa, myst, skrattat högt, shoppat utomhusmöbler, sprungt 300 meter, gått 1km, ätit en jättegod hamburgare, nätshoppat lite, köpte en gul lök och allt där emellan för sånt är ju livet.

Jag gråter lite och tar nya tag för livet vill mig så mycket och jag vill det tillbaka.